Jag begriper mej inte på den så kallade svenska rättvisan längre och har inte gjort det sedan jag startade denna bloggen.
Vi har alltså här ett fall med upprepad misshandel av flera killar mot en 13-årig tjej, där killarna i förhör klart och tydligt har erkänt misshandeln och där det finns vittnen som bekräftar den råa misshandeln. Ändå väljer kammaråklagaren Hans Ranholm att lägga ner förundersökningen! Han förklarar det på detta sätt:
“Alltså ett erkännande måste ju tas för vad det är, det ska ju som regel stödjas av någon form av annan bevisning och man måste också vara uppmärksam på att vad folk i allmänhet menar med ett erkännande inte nödvändigtvis är ett juridiskt erkännande. Där kan ju finnas andra omständigheter som gör att t.ex man haft rätt att värja sej, äum.. men som man då kanske uttrycker som ett erkännande. Min uppfattning är att brottsmisstankarna som fanns i det här fallet dom har utretts så långt det överhuvudtaget varit möjligt att utreda dom, och jag tror inte att man har förutsättningar för att driva någon utredning längre än vad som har skett.”
Men som SR mycket riktigt påpekar så finns det inget i killarnas erkännande eller vittnenas vittnesmål som pekar på att killarna agerat i självförsvar. Istället har de erkänt misshandeln.
Vittnesmål: “Dom slog henne med knytnävarna och han sparkade henne på revbenen. När de båda började slå på Elin så reste de sej och ställde sej jämte soffan [där hon satt]. A sa till dom att sluta slå Elin, men det gjorde dom inte.”
Vi vet att åtminstonde den ena killen som slog är straffmyndig och därmed minst 15 år. Han berättar att det handlade om “massor av knytnävsslag” och “kanske 10 sparkar”
“Det har inte gått att utreda tillfredsställande vad som har hänt egentligen” säger kammaråklagare Hans Ranholm.
”Det man har kommit framt till i utredningen är att det förekommit visst våld. Men vem som har utövat det våldet, och på vilket sätt, det har man inte tillräckligt säkert kunnat lägga fast”.
Men den där tjejen hade ju bevisligen blåmärken på kroppen, om killarna hade blåmärken med framgår inte. Inte heller vill Hans Ranholm säga vad det annars skulle ha kunnat vara om inte en misshandel. Hur kan man ens överväga i teorin att två killar, den ena minst 15 år, behöver ta till sådant övervåld emot en 13-årig tjej även om det skulle ha skett i självförsvar? Och vad skulle det annars ha kunnat varit – en våldsam lek??
För mej som inte är juridiskt utbildad framstår vårt rättsväsende som obegripligt där våldsbrottslingar ska skyddas in absurdum och där de som skyddar dessa våldsbrottslingar kan göra det utan att själva behöva stå till svars inför sveriges befolkning. Hela utredningen sekretessbeläggs och så behöver de inte svara på några besvärande frågor av undrande journalister.
Liknande sak såg vi när förundersökningen för gängmisshandeln i Södertäljes gångtunnel förra året lades ned, också i “brist på bevis” som det hette – trots att flera vittnen kunnat peka ut minst en gärningsman för poliser som kom till platsen, trots att ett registreringsnummer på flyktfordonet fanns och trots att gärningsmännen måste ha haft blod från offret på sina kläder. Men poliserna på plats tog inte utpekade gärningsmän och säkrade inga tekniska bevis.
Ibland undrar jag om de som bestämmer om vårt rättsregelverk egentligen har någon verklig medkänsla för folk som blir utsatta för grovt våld? Har de verkligen någon önskan om att få grova våldsbrottslingar straffade?
För hur kan det annars vara möjligt att lägga ner en förundersökning trots att förövarna klart och tydligt erkänner brottet och trots att vittnen bekräftar vad som har skett?
Och hur kan det vara möjligt att man inte juridiskt får tvinga en gängmedlem ur det förbannade syrianska invandrargäng som hoppade på en tjej i Södertälje, att namnge övriga gängmedlemmar så de kan tas in till förhör och straffas för gemensamt uppsåt?
Och varför var det ingen som brydde sej om 15-åriga Sophie Lohedes ångest inför hennes rättegång?
Det är alltid lätt att vara efterklok. Och media lyfter väl bara fram de fall som går snett och vi ser inte alla de som går bra. Men just dessa fall som går riktigt snett visar på att det måste finnas allvarliga brister någonstans i vårt rättsväsende, och dessa måste rättas till. Hur många fler tjejer måste misshandlas till döds av psykopatsjuka killar innan denna förändring kommer till stånd? Kanske måste vi vänta tills de “fina” juridiknissarna som stiftar våra lagar får se sina egna döttrar söndersparkade av några av dessa mentalsjuka grabbar. Det är väl först då som de fattar…
Slutligen
Till alla tjejer som blir slagna eller trakasserade – för i helvete – ANMÄL!! PRATA MED FOLK!! TA EMOT ERBJUDEN HJÄLP!
Hur ska vi som bryr oss om er kunna hjälpa er om ni inte säger något? Hur ska vi kunna hjälpa er när ni vägrar att ta emot vår hjälp? Hur ska åklagarna kunna sätta fast era plågoandar om ni går och tar livet av er?
Länkar:
Erkänd misshandel lades ner
En av pojkarna erkände misshandel